Marcus Gärde, Typographer
Linnéa Bach Gärde, Designer
BachGärde
Design and
Communication AB
Brahegatan 52
S-114 37 STOCKHOLM
SWEDEN
www.bachgarde.com
VAT NO SE5566270160
Ph: +46 70 518 22 91
info@bachgarde.com
Portfolio
What do we do?
About us
Contact
Graphic Art
– Artwork
by Marcus Gärde
– Exhibition
at KONST-IG
– Eu vs Europe
Graphic Identity
– Restaurang Museet
– Orosdi-Back
– BP
– Brasserie Godot
– Rörstrands Kulurforum
– GoGloobal
– Jewish Museum,
Stockholm
– J.Lindeberg (Pitch)
– Studentblocket
Books
– Så Fungerar Samhället, Eric Ericson
– Distans,
Berghs school of Communication
– Typografins väg volym 1
– Typografins väg volym 2
– Typografins väg: Specialupplagan
– Korrespondens av Eric Ericson
– CookBook
– Forsbergs
School of Advertising
Magazine/Newspaper
– FARM NR 3, 2010
– FARM NR 4, 2010
– Nya Upplagan
– Midinette,
1989 VS 2005
Education
– Grid Systems
Tensta
Konsthall
Polyglottolalia
21 mars - 30 maj 2009
Polyglot - Någon som talar många språk
Glossolalia - Tungomålstalande.
Utställningen undersöker språket vid den punkt där
det utvidgas, bryter samman eller blir extatiskt. Det är från
denna plats vi berättar våra historier och förlorar oss
i orden.
Språket är, och har i flera århundraden varit ett viktigt
ämne för konstnärers efterforskningar. Fascinationen inför
språkets gränser är ett återkommande tema inom estetikens
historia och en utgångspunkt för många samtida konstnärer.
Polyglottolalia utforskar gränserna för talad och skriven kommunikation,
och berättandets form och värde.
Projektet för samman vitt skilda angelägenheter som förenas
i en gemensam förundran över hur språk utvecklas, förfaller,
blir begripligt och skapar nonsens.
Utställningen presenterar både inhemska och internationella
konstnärer, som arbetar utifrån språkets gränser.
Medverkande konstnärer är Susan Hiller, Candice Breitz, Omer
Fast, Erik Bünger, Johan Petri, Peter Rose, Marcus Gärde, Michael
Klöpfer och Claude Horstmann.
21
March - 30 May 2009
polyglot - a speaker of many languages
glossolalia - speaking in tongues.
The exhibition will investigate the topic of language in contemporary
art but at the point that it explodes, breaks down or becomes ecstatic.
It is the place where we tell our stories and get lost in words.
The fascination in the limits of language is a recurring theme as much
in the history of aesthetics as it is a point of departure for many contemporary
artists. Polyglottolalia explores the edges of spoken and written communication
and the currency of storytelling. It brings together diverse concerns
united by a common wonderment at how language grows, decays, makes sense
and invents nonsense.
Artists included in the exhibition Susan Hiller, Candice Breitz, Omer
Fast, Erik Bünger, Johan Petri, Peter Rose, Marcus Gärde, Michael
Klöpfer and Claude Horstmann.
Johan Petri och Marcus Gärde
vorschläge/förslag/suggestion, instruktion – interpretation (2009)
Ljudinstallation, 4 CD spelare, högtalare
och ljus ca 56 min. spel tid. Typografi, teckningar och verk på papper.
Verket är speciellt skapat för denna utställning och består av ett ljudverk av Johan Petri, i vilken vi hör instruktioner från fyra musikaliska verk lästa av den tyska kompositören Mathias Spahlinger, en översättning till svenska och en diskussion mellan de sex musiker som spelar i hans stycken. Lyssnarna får höra en samling ljud där musikernas hummande och
hostningar blir en del av diskussionen. Gärde blev tillfrågad att lyssna på verket och producera fyra typografiska tolkningar av Spahlingersoriginaltext på svenska och tyska. Verken är därefter installerade i ett rum med utseendet av en bok, och flankeras av en text om processen, skriven av Petri.
Johan Petri and Marcus Gärde
vorschläge/förslag/suggestion, instruktion – interpretation (2009)
Sound installation, 4 CD players, speakers and lights approx 56 min. running time. typographic drawings and works on paper.
The work was specially commissioned for the exhibition and consists of a sound work by Johan Petri in which we hear the instructions of four musical pieces read by the composer Mathias Spahlinger in German, a translation into Swedish, a discussion by the six musicians who are to play the piece and the final performance itself. We also hear a collection of sounds made by the musicians the ums and ars and coughs that are part of their discussion. Gärde was asked to listen to the work and produce four typographic explorations of the original texts in Swedish and German. The works are then installed in the covers of the original musical score and flanked with a descriptive text about the process of the work written by Petri.
About the work
(text by William Easton, Curator)
Marcus Gärde was asked by Tensta Konsthall in conjunction with Petri to interpret the texts of Spahlinger and Petri’s sound work ‘typographically’. The original text of the four works was in taken from a collection published by the Viennese publisher Universal Edition that in turn became the point of departure for Gärde. On examining the black white and red cover and the typography of Universal Edition’s collection Gärde found a host of references from the work of Müller-Brockman and Tschichold to a play on the word Universe and another Swiss typeface designer Frutiger. One of the parts of vorschläge/förslag/suggestion, instruktion – interpretation is an attempt to correct what Gärde saw as the mistakes of the original typography of the score. He has painstakingly recreated a page from the score, enlarging it and correcting it by hand.
In another part he has invented a typographic mark-making that echoes his own relation to the music. He has documented his process so we see the stages of correction and interpretation. In some respects Petri and Gärde approach the work from diametrically opposed positions. This may also what gives it an intellectual charge and challenge. Gärde presents us
with something that is improved or the result of a personal relationship, there is a belief, perhaps a typographer’s belief, that one can and should correct, get to know, study, make better, fix, adjust. Some of his ‘corrections’ are on a micro level. For the untrained eye they are not always obvious and it is Gärde’s incredible attention to detail that is the motor.
Petri is also consumed by attention but unlike Gärde he is concerned by how meaning slips and slides in the process of human interaction. The discussion by the musicians does not give us a verisimilar Spahlinger or a healthier interpretation. The work in Petri’s view may exist between its moments of enunciation and not because of them. In these contradictions we are confronted by an interpretive cryptogram that in
many ways describes Polyglottolalia itself. We are aware of our own duplicity, our own desire to surrender to and be in control of language. Perhaps we are left like Lewis-Carroll’s.
Skrivet om Marcus Gärdes och Johan Petris verk:
“Ett intressant verk är Johan Petris och Marcus Gärdes gestaltning av instuderingar av den tyske tonsättarens Mathias Spahlingers stycke Ephémère. Petri hade ursprungligen gjort ett radioverk av musikernas instudering av verket, vilket Gärde på uppdrag av Tensta konsthall gestaltat grafiskt med olika typografiska varianter av texter hämtade från samtalen. Besökaren upplever verkets olika nivåer, diskussionerna, texterna samt Spahlingers musik klingande i ett slags installation, där verket, eller verken, avtecknas i en rad segment som också rör sig in i varandras domäner. Verket är en intelligent gestaltning av den moderna musikens komplexa struktur och hur just komplexitet, struktur, sammanhang, och i förlängningen koncept och idé, ligger inbäddade i de lager som utgör skapandeprocessen och som ibland har svårt att nå upp till ytan. På så sätt handlar det också om svårigheten att uttrycka sig.”
Andreas Engström
http://www.nutidamusik.se/index.php?option=com_content
&task=view&id=66&Itemid=1
“Min favorit blir Johan Petris och Marcus Gärdes ljudinstallation, vorschläge/förslag/suggestion, instruktion für interpretation (2009), ett rum i rummet som jag bara vill stanna kvar i. Den består av några musikers tolkningar och samtal kring fyra extremt svårspelade verk av den tyske kompositören Mathias Spahlinger. Svårspelade, eftersom de bygger på enbart språkliga instruktioner och överlämnar ansvaret på musikerna själva. Kontrasten mellan ordens tillkortakommanden i deras samtal och musikens fantastiska klangmöjligheter blir det jag tar med mig efter denna sinnesomskakning.”
Camilla Hammarström (Aftonbladet)
http://www.aftonbladet.se/kultur/article4758257.ab
