Urban Kimonos
– Tokyo Style in Stockholm 2004.

Kimono på svenska
Den japanska kimonon och den svenska tycks vara sina totala motpoler. Den japanska kimonon är av tradition ett klädesplagg för speciella tillfällen och högtider, en dräkt att visa upp sig i vid de brukliga teceremonierna. Kimono på svenska är för mig en hemmarock i frotté eller annat mjukt material som man gärna kryper i efter badet och strosar runt i hemma. Det är ett plagg att känna sig avspänd i och totalt avsminkad till skillnad från den japanska som lockar bäraren att träda in i en roll, som geishan bakom en mask av vitt puder.

Kontrasterna mellan originalet och översättningen av kimonon symboliserar även skillnaden i den österländska och västerländska klädedräktens uppbyggnad. Kläder från Väst kan liknas vid cylindrar som formas runt kroppen. De kräver en kropp för att komma till sin rätt och tar hänsyn till könens olika anatomi i form, färgval, dekor och kvalitet. Kläder från Öst å andra sidan skapas utifrån en plan yta uppdelad i geometriska former. Detta ger plaggen ett värde utan hjälp av en tredimensionell kropp. Den japanska kimonon har mer likheter med en målares duk än skulptörens stomme och är unisex och tidlös tack vare sina självklara rena linjer och enkla passform.

Ibland får jag känslan av att geishan obefogat stulit kimonons uppmärksamhet och att plagget laddats med mer kvinnliga värden. Därför har jag valt att ta tillfället i akt och återställa balansen som jag tycker är själva essensen hos kimonon. Från mysig hemmarock var steget inte långt till forna dagars rökrock och stiliga smokings. Så formades idén om kimonoinspirerade plagg i tartanrutor och mönster från klassiskt herrskrädderi med humoristiska inslag som obis (midjebältet) i form av manliga accessoarer såsom slips, fluga och praktiskt verktygsbälte.