Publications / Fashion / Events
BachGärde AB
Villagatan 10
S-114 32 STOCKHOLM
SWEDEN
www.bachgarde.com
VAT NO SE5566270160
Ph: +46 70 518 22 91
info@bachgarde.com
Clients & Projects
Exhibitions & Fashion Shows
Press & Editorial
Contact
Urban
Kimonos
– Tokyo Style in Stockholm 2004.
Kimono på svenska
Den japanska kimonon och den svenska tycks vara sina totala motpoler.
Den japanska kimonon är av tradition ett klädesplagg för
speciella tillfällen och högtider, en dräkt att visa upp
sig i vid de brukliga teceremonierna. Kimono på svenska är
för mig en hemmarock i frotté eller annat mjukt material som
man gärna kryper i efter badet och strosar runt i hemma. Det är
ett plagg att känna sig avspänd i och totalt avsminkad till
skillnad från den japanska som lockar bäraren att träda
in i en roll, som geishan bakom en mask av vitt puder.
Kontrasterna mellan originalet och översättningen av kimonon
symboliserar även skillnaden i den österländska och västerländska
klädedräktens uppbyggnad. Kläder från Väst kan
liknas vid cylindrar som formas runt kroppen. De kräver en kropp
för att komma till sin rätt och tar hänsyn till könens
olika anatomi i form, färgval, dekor och kvalitet. Kläder från
Öst å andra sidan skapas utifrån en plan yta uppdelad
i geometriska former. Detta ger plaggen ett värde utan hjälp
av en tredimensionell kropp. Den japanska kimonon har mer likheter med
en målares duk än skulptörens stomme och är unisex
och tidlös tack vare sina självklara rena linjer och enkla passform.
Ibland får jag känslan av att geishan obefogat stulit kimonons
uppmärksamhet och att plagget laddats med mer kvinnliga värden.
Därför har jag valt att ta tillfället i akt och återställa
balansen som jag tycker är själva essensen hos kimonon. Från
mysig hemmarock var steget inte långt till forna dagars rökrock
och stiliga smokings. Så formades idén om kimonoinspirerade
plagg i tartanrutor och mönster från klassiskt herrskrädderi
med humoristiska inslag som obis (midjebältet) i form av manliga
accessoarer såsom slips, fluga och praktiskt verktygsbälte.
Linnéa Bach Gärde
The Japanese kimono and its Swedish equivalent seem to be total antipoles. The Japanese kimono is traditionally worn at special occasions and festivities, an outfit to be admired at the customary tea ceremonies. To me, a kimono the Swedish way, is a dressing gown in berry cloth or other soft fabric that you slip into after having a bath or when you just relax at home. It makes you feel comfortable and totally denuded in contrast to the Japanese kimono which lures the wearer to step into a role, like a geisha behind a mask of white powder.
The contrasts between the original kimono and its Western counterpart are also symbols of the difference in construction between the two. Clothes from the West can be compared to cylinders draped around the body. Their function and form require a body and they adjust to the anatomy of the sexes, in choice of colour, pattern and quality. Clothes from the Orient on the other hand are created from a flat surface divided into geometric figures which gives the garment a value without the help from a three-dimensional body.
The Japanese kimono has more similarities with a painter’s canvas than with a sculptor’s skeleton. It is unisex and never out of date thanks to it’s simple, clean-cut shape.
At times I get the feeling that the geisha has unfoundedly stolen the kimono’s attention and thus given it more feminine values. That is the reason why I have chosen this opportunity to regain the balance that is the very essence of the kimono. From cosy dressing-gown the step was not far to the old times smoking and elegant tuxedo. That is how the idea of kimono-inspired clothes in tartans and classic men’s tailoring patterns took shape. Humoristically playing with details such as the obi (the girdle) giving it the shape of a tie, bow-tie and a tool-belt.
Linnéa Bach Gärde
|
|
  
|
|
|||
